Jag som är uppvuxen med spel i alla dess former tycker att termen spelfilm känns lite missvisande. Ifall man kollar betydelsen på WikiPedia kan man läsa följande: ”En spelfilm är en film som är baserad på ett manuskript med detaljerade scenanvisningar som genomförs av skådespelare. Spelfilm står i motsats till dokumentärfilm och animerad film”. I mina ögon och kanske framförallt öron låter spelfilm mer som något som har med spel att göra som att antingen vara baserad på ett spel eller helt enkelt handla om ett spel precis som i Netflix-filmen Choose or Die.
Filmen börjar ganska brutalt med att Hal (Eddie Marsan) som hittat ett gammalt spel på en loppmarknad blir utsatt för hemska hot mot sig och sin familj. Han blir tvungen att välja mellan hemskheter som drabbar antingen hans son eller hans fru och om han inte väljer något alls kommer han själv att gå miste om livet. Just när det ser ut som att han kommit undan hemskheterna åtminstone tillfälligt flyttas handlingen fram i tiden några månader då Isaac (Asa Butterfield) och hans kompis Kayla (Lola Evans) får tag i en kopia av spelet. Deras intresse lockas av den som klarar spelet ska vinna en stor summa pengar men Kayla kommer snart att få ångra att hon startade spelet då hon och hennes familj inom kort kommer stå inför att bli drabbade av samma öde. Tillsammans med Isaac försöker hon istället knäcka gåtan med det dödslekande spelet för att klara livhanken för alla inblandade.
Min första reaktion på filmen är att den känns tämligen unik. Visst skulle man kunna beskriva handlingen som någon form av blandning av filmer som Saw och Jumanji men det är ändå inte riktigt samma koncept. Från Saw har vi de riktigt grova ödesvalen som behöver göras för överlevnad och från Jumanji at det är ett gammalt avdankat spel som får nytt liv. Eftersom Saw är en av mina favoritfilmserier då det kommer till skräck är det väl ingen tvekan om att jag även gillar detta men jag måste också medge att kvaliteten inte är riktigt lika hög. Själva idén tycker jag är väldigt bra men genomförandet känns inte lika klockrent. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är men faktorer som att man på grund av den korta speltiden aldrig går riktigt på djupet och att det förekommer relativt få spelscener påverkar helt klart detta.
Jag blir först lite förvånad över att Butterfield har en roll i denna film. Nu får han ju såklart medverka i vilka filmer han vill men jag var inte riktigt beredd att se honom i en skräckfilm av denna kaliber. Även om det inte är hans direkta paradroll så ger han ändå mest behållning av skådespelarna. Hans lugn smittas på något sätt av sig och man känner sig ganska lugnt trots alla hemskheter som spelas upp. Detta kan ju såklart också vara något negativt då man verkligen vill bli skrämd i denna typ av film men jag ser det bara som en fördel. Detta kan behövas då Evans känns lite väl hysterisk emellanåt. Övriga skådespelare inklusive Marsan är med för lite för att det egentligen ska gå att få någon vidare uppfattning om. Någon som är med ännu mindre är ett av filmens stora affischnamn Robert Englund som endast lånat ut sin röst till en inspelad telefonsvararröst. Det känns nästan som falsk marknadsföring och räknas också in i totalbetyget som precis når upp till godkänt.
Betyg: 3,0 av 5
Sedd på: Netflix
Comentários