Det har faktiskt gått hela 25 år sedan den första Scream-filmen släpptes och 11 år sedan del fyra i filmserien såg dagens ljus. Ifall det inte känns så länge sedan vi senast såg den vitmaskerade mördaren kan det bero på att det även kom en serie som gick i tre säsonger mellan 2015 – 2019. Har man sett det tidigare materialen kommer man definitivt känna igen en hel del av innehållet i denna film. Mycket känns nämligen hämtat från tidigare delar och kanske framförallt den första delen i serien. Just inledningsscenen upplevs nämligen i det närmaste kopierad från originalet fast med lite moderna inslag adderat. Nu är det exempelvis mobiler som gärningsmannen ringer till och på huset finns moderna lås installerade som styrs med en app. Annars kanske den största skillnaden är att Jenna Ortega som spelar huvudrollen är brunett istället för blondin som Drew Barrymore.
Inledningsvis får vi se Tara (Jenny Ortega) svara på ett samtal som ser ut att komma från hennes kompis Amber (Mikey Madison) men istället visar det sig vara någon som klätt ut sig till den klassiska mördaren Ghostface. Lyckligtvis överlever hon knivhuggen hon drar på sig och på sjukhuset återförenas hon med sin syster Sam (Melissa Barrera) som flyttat från staden. När Sam väl är på plats beslutar hon sig för att kontakta den tidigare polisen Dewey (David Arquette) för att gå till botten med vad som kan ha hänt. På klassiskt Scream-maner försöker han lära Sam om hur upplägget som påminner om att själv befinna sig i en skräckfilm ser ut och han tar även hjälp av gamla bekanta som Gale (Courtney Cox) och Sidney (Neve Campbell) för att försöka lösa gåtan tillsammans med Sam och för att slippa den skräckinjagande mördaren en gång för alla.
Likheterna med tidigare filmer i serien är alltså väldigt slående och för mig som har sett filmerna flera gånger om eftersom de tillhör mina absoluta favoriter är nog frågan om det inte blir för mycket repetition. Många scener känns igen så pass mycket att man på förhand vet ungefär vad som kommer att hända även om det inte är helt säkert såklart. De flesta gånger slår det dock in vilket urholkar spänningsmomentet en hel del. För en gångs skull känns det alltså som att nytillkomna tittare kan ha större behållning av handlingen än de som är välbekant med filmserien. Oavsett bakgrund blir tittaren bjuden på klassisk slasherskräck med en hel del flirtar inte bara till tidigare delar utan även andra filmer i samma genre. Vad sägs till exempel om att systrarna i huvudrollerna har det klassiska efternamnet Carpenter eller att en av de manliga huvudpersonerna heter Wes? För övrigt tillägnas hela produktionen den nu bortgångna filmskaparna Wes Craven vilket känns som en fin gest.
Hur ska jag då bedöma de medverkandes förmågor att agera? Jag kan väl börja med att konstatera att det ungefär är som vanligt då det kommer till denna genre, med andra ord inte särskilt upplyftande. Debutanter, om man nu får kalla dem så trots en del tidigare roller, som Madison och Barrera upplever jag som väldigt osäkra och det är svårt att ta deras agerande på fullaste allvar. Jag hade också hoppats lite mer på trion från originaluppsättningen. Deras största problem är att de medverkar väldigt lite i denna produktion. Både Cox och Campbell medverkar endast i en handfull scener med ytterst få repliker så de går knappt att bedöma. Arquette är lyckligtvis med lite mer och får väl anses göra den mest stabila insatsen även om den är långt ifrån perfekt. Nu hoppas jag nog mest på ytterligare en uppföljare där även Cox och Campbell är villiga att synas lite mer och få en större roll. Det ryktas ju faktiskt redan om en uppföljare men om den kommer (eller snarare när) så hoppas jag den blir mer fristående och inte en rak konvertering av Scream 2.
Betyg: 3/5
Sedd på: Paramount+