Som sig bör vid den här tiden blir det en hel del snack om Oscarsnominerade filmer. Inte bara för att det är många sådana filmer som når våra breddgrader under denna period utan också för att man får upp ögonen för dessa filmer mycket just på grund av dess nomineringar. I fallet Nightmare Alley var det dock inte förrän efteråt som jag såg att filmen var nominerad och i stället var det regissören Guillermo del Toro som lockade mitt intresse. Det tog dock emot lite då jag såg att speltiden var hela två och en halv timme vilket väldigt få filmer lyckas hålla mitt intresse uppe så länge. Jag beslutade dock för att ge den en chans och är redo att lämna en rapport.
Filmen har i mina ögon en väldigt tudelad handling. Det börjar faktiskt riktigt bra med händelser som skulle kunna vara direkt hämtade från en av mina favoritserier Carnivale som tyvärr blev alldeles för kortlivad. Här får jag återuppleva stämningen bland de kringresande som uppträder med olika färdigheter på en karneval. Exempelvis spåkvinnan Zeena (Toni Colette) och den starke mannen Bruno (Ron Pearlman). Mestadels får vi dock följa Stanton (Bradley Cooper) som försöker lära sig allt av den förstnämnda spåkvinnan för att kunna göra sitt eget nummer. Ungefär halvvägs in i filmen tar filmen en jättevändning. Istället för att följa karnevalen hoppar handlingen framåt tidsmässigt och flyttar sig till storstadsmiljö där vi får följa Stantons egna show som minnesläsare. I och med detta försvinner också allt jag gillade med den första halvan av filmen och det är så stora kontraster att det känns som en helt annan film.
Varför man delat upp handlingen på detta sätt känns verkligen som ett mysterium men då manuset är baserat på en bok så har man väl haft ganska bakbundna händer. Jag hade dock hellre sett en annan lösning där man kanske hoppat lite mer fram och tillbaka mellan tidslinjerna och miljöerna för att inte få sådan stor kontrast. Då allt skiljer så pass mycket mellan handling och karaktärer känner jag för första gången i min långa karriär som recensent att jag skulle behöva skriva två recensioner vilket i sig känns väldigt märkligt. För att försöka sammanfatta det skulle jag vilja ge den första delen 4 av 5 i betyg och den andra delen 2 av 5 vilket totalt sett landar på medelbetyget 3 av 5 med snudd på en svag trea.
Innan jag knyter ihop säcken måste jag även skriva ett par ord om skådespelarna. På Disney Plus där jag såg filmen utlovade en stjärnspäckad ensemble men jag vet inte riktigt om jag är så begeistrad. Visst det finns stora namn som Bradley Cooper och Cate Blanchett men sen då? Visst är Ron Pearlman, Toni Colette och Willem Dafoe kända namn men jag skulle inte dra det så långt att kalla den stjärnspäckad. Hur som helst sköter sig skådespelarna riktigt bra och jag är lite förvånad att inte någon av dem drog till sig en Oscarsnominering. Istället blev det i de fyra kategorierna Bästa Produktionsdesign, Bästa kostym, Bästa Foto och framförallt Bästa Film. Något som jag för övrigt inte alls tycker att filmen förtjänar, allra helst inte filmens andra del som inte tillför särskilt mycket.
Betyg: 3 av 5
Sedd på: Disney Plus
Comentarios