Efter närmare ett halvt liv som film älskare och 10 år som filmrecensent förstår jag mig fortfarande inte på Oscarsakademins jobb med att ta ut filmer nominerade som årets bästa filmer. Jag bara väntar och längtar på att förstå vad de ser för bra i filmer som exempelvis förra årets ”Bästa Film”-vinnare Nomadland som enligt mig hade en högst medioker handling. Däremot håller jag med om huvudrollsinnehavarens kvaliteter. När det kommer till årets Oscarsgala som genomförs om ganska precis en månad nämligen den 28 mars står jag inför ett liknande dilemma. Årets mest nominerade film ser jag nämligen liknande egenskaper där skådespelarinsatserna är fantastiska men handlingen är nästintill obefintlig. Här finns inga intriger överhuvudtaget, inga kärleksanspelningar att nämna eller några som helst spänningsmoment. Hur filmen kan vara nominerad till bästa film och enligt experter även har chans att vinna den utmärkelsen är för mig därför helt oförståeligt.
Vad handlar då filmen om? Handlingen är baserad på en bok från 1967 vars författare själv upplevt delar av historien. Den handlar om de välbärgade bröderna Phil (Benedict Cumberbatch) och George Burbank (Jesse Plemons) som driver en stor ranch med många djur och anställda. Under ett uppdrag gör de ett stopp hos Rose Gordon (Kirsten Dunst) som driver ett litet motell med lite hjälp av sin son Peter (Kodi Smith-McPhee) som dock verkar generera mer problem än hjälp då han bland annat hamnar i konflikt med Phil under deras middag. George som ser att Rose tar illa upp av detta försöker hjälpa till med det han kan vilket är början på en relation dem emellan. Sedan händer faktiskt inte så mycket mer än att vi får se hur livet på en ranch fungerar. Precis som filmskaparen Jane Campion tidigare succé Pianot från 1993 har detta instrument en del av handlingen och då även Phil har ett musikintresse smyger det oväntat in en del musikaliska inslag i handlingen och om jag ska vara ärlig är det nog faktiskt handlingens enda behållning.
Lyckligtvis har filmen bättre sidor och här syftar jag främst på skådespelarnas halt fantastiska prestationer. Med tanke på att hela fyra skådespelare är Oscarsnominerade förstår man att det är något speciellt. Bara en sådan sak att både Plemons och Smith-McPhee är nominerade i samma kategori som bästa manliga birollsinnehavare hör inte till vanligheterna. Jag tror vi kan få se en hel del vinnare och hoppas främst att Cumberbatch och Dunst tar hem statyetten om inte annat för lång och trogen tjänst. Jag kan nästan lova att Cumberbatch med sin mer tillbakadragna och avslappnade stil tar hem det. Jag har i alla fall aldrig sett honom så här stark. Jag gissar att vi även kan tacka den duktiga regissören Campion för skådespelarnas enorma prestationer. För här finns verkligen inte något att klaga på. Men tillbaka till ursprungsfrågan. Vad är egentligen det magiska knepet för att vinna Oscar för Bästa film? Är det helt enkelt så att en film kan bli bäst ”bara” genom att ha grymma skådespelarinsatser? Isåfall har nu polletten äntligen trillat ner men jag är tveksam till att så verkligen är fallet. Jag får helt enkelt återkomma till ämnet efter att fler Oscarsvinnare avhandlats. Jag vägrar ge upp hoppet om att inte förstå mig på denna gåta och ska ta reda på det om jag så ska spendera även andra halvan av livet till att lösa den.
Betyg: 2 av 5
Sedd på: Netflix
Comments